Tågresa

Det är något pys på ena däcket på bilen så jag beslutar mig för att ta tåget till mor. Jag säger till Gurjeet att ta bussen från Lilla Edet. Med ryggsäcken full med mat, mjöl och annat som behövs vid bakning går jag upp i mörker och beger mig till stationen. Tänk att jag orkade göra detta i alla år men så skönt att sätta sig på tåget med en bok i örat när jag väl är där.
När jag går av hör jag en bil som kommer ilsket tutande. Jag tittar förvånat och det gör även tågvärden som precis skall stänga dörrarna på tåget. Ut ur bilen hoppar en ung tjej som med snabba steg springer upp till tåget och hinner med. Undras om jag hade tutat så om jag varit förare funderar jag då jag än en gång konstaterar att bussanslutningar inte fungerar. Jag ser bakdelen på bussen fara norrut. Nu gör detta inget eftersom jag får en härlig promenad upp till Lödöse i ett gnistrande vinterlandskap.
Efter brödbak, tvätt, städ och massa korsordslösare beger jag mig tillbaka till tågstationen på eftermiddagen. Ny avgångstid står det på tavlan och jag får en halvtimma att tillbringa på denna kalla, öppna plats. Det gör inget eftersom jag är rejält klädd och har en bok att lyssna på. Jag utnyttjar tiden med att promenera fram och tillbaka på perrongen. Ser att det varit fler som väntat på försenade tåg denna dag då platserna längst ut på perrongen har spår av vändande fötter.
Att bo i Lilla Eders kommun och vilja vara miljövänlig är inte lätt. Att det inte går att få bussanslutningarna att fungera med tågen är obegripligt. Nu menar jag inte försenade tåg utan de som går i tid. Att få stå och vänta på denna kalla station är inte heller bra. Förstår att man hellre tar bilen.
Än en gång så skönt att vara pensionär och slippa vara beroende av detta varje dag.

Bra bok

Har precis lyssnat på Augistipristagaren i facklitteraturs bok Svälten. En mycket bra bok som ger mig mycken tankar. Det var inte bättre förr säger jag ofta och här får jag det verkligen bekräftat. Sverige var i många avseende sämre än andra länder och efter när det gällde att ta hand om de sina. Den här boken borde alla som röstar på SD läsa.
Först en sommar med frost i juli följt av en torrsommar gjorde missväxten total. Detta var 1866 16 år efter att Karl-Oskar lämnade Sverige i Mobergs roman. Stor svält i Norrland. En liten flicka flyter upp i en sjö och då vaknar medmänniskorna. Det kommer en stor hjälpinsats från frivilliga och utlandet. Så stor att man inte klarar att organisera detta. Sedan blir det stor svält i Småland och Blekinge. Nu är bidragsgivarna trötta och slutar ge! Stora tiggarskaror drar runt och det uppmanas  att inte ge dem då kommer bara fler! Aldrig har man sett så mycket snatteri som 1869. En miljon svenskar emigrerar. När man sedan tittar i backspegeln konstateras att myndigheterna har misskött det hela och förvärrat hungersnöden - hungersdöden. 
Så mycken som känns igen från dagens samhälle. Undrar vad som sägs när vi blickar tillbaka. 

Besikta

När jag skall besikta bilen kan jag välja på tre olika paket. Eftersom jag precis haft inne bilen på service vill jag ha det enkla och billigaste alternativet. Det tar en stund innan jag hittar en sådan ledig tid. Det blir tidigt! Är sedan också lite tidig på plats och där sitter en herre vid kaffebordet vars bil är i besiktningsmannens  händer. En svart Saab. Jag börjar kallprata med mannen som också är en pensionär. Jobbigt att gå upp slänger jag ur mig. Det tycker inte denne herre. Jag går alltid upp tidigt varje morgon säger han. Han berättar stolt att han fått tag på denna bil via annons och att det bara varit en ägare tidigare. Jag hade inte bråttom när jag skulle köpa så jag kunde kolla runt säger han. Bilen  ser mycket ren och fin ut trots att jag ser att den har några år på nacken. När allt är klart sätter han sig vid ratten och backar ut. Besiktningsmannen tar min nyckel för att hämta min bil. Så smutsig och lite skrapad och bucklad trots att den säkert är mycket yngre än förre bilen. Så ointresserade Lasse och jag är av vår bil! Så sitter jag där och småler när jag ser utbudet av tidningar för mig att läsa: Motor, Bil och DMV - Den Moderna Verkstaden. På måndag skall jag till frissan då möter mig en helt annan typ av tidskrifter det vet jag. Bilen är klar och bilkillen backar snabbt ut den utan att fråga. Vilken tur att jag slapp det! 

Inget nytt

Igår deltog jag i den årliga jullunchen för pensionärer från banken. Det är ett stort gäng med pigga personer som alla är överens om vilken bra arbetsplats vi haft men också så tacksamma att slippa vara med nu med alla nya lagar och byråkrati.Det började med en information om nyheter i banken. Där satt jag och tänkte på att allt har jag hört minst en gång förut genom de svängningar som varit under mina 40 år i banken.
Lena som nu är privatmarknadschef ( fast titeln var nog något annat idag) i Vänersborg träffade jag för 20 år sedan i Hjo när jag blev ansvarig där i samband med sammanslagningen mellan Föreningsbanken och Sparbanken. Lena var en av de duktiga som jag inte skulle rationalisera bort. Vi var 22 stycken som skulle bli 12. Ingen rolig uppgift. Det skulle också göras om så att alla kontor såg enhetliga ut. Våra fina gardiner plockades ner och det var mycket ståhej kring vad vi fick ha vid arbetsplatserna. Inga personliga foton på familjemedlemmar till exempel. Det tycker jag är rätt. Kunden skall inte se mig som privatperson på det sättet. Jag ler därför lite när jag hör Tobias prata om  att de byggt om och att alla kontor skall vara enhetliga idag. Jag tänker också på när jag kom till Göteborgs stora kontor där alla hade sin familj på foton. När jag ställde frågan om de inte fått anmodan om något annat var det bara rusk på axlarna och något i stil med ”Det skiter jag i”.  Lena berättade om arbetssättet där det idag inte skall vara personliga bankmän utan att alla skall hjälpa till med allt. Det har jag också varit med om. Generalist-Specialist - Generalist ....Det görs stora enheter och så splittas det om till mindre enheter. Fram och tillbaka. Under min tjugoåriga tid som chef för olika kontor har jag haft många titlar på mitt visitkort. Då gäller det samma jobb det är bara titlarna som ändrats på. Kontorschef, Bankchef, Bankdirektör, Lokalbankschef och sedan blev det Bankchef igen. Kan ha varit någon mer titel!  Att kalla sig bankdirektör gillade jag aldrig men jag tror att de ändrade titel efter Uggla sjungit att det inte gick att lita på bankdirektörer. När jag väl lärt mig att säga det krångliga ordet lokalbankschef var det dags att byta igen. Folk blandade tydligen ihop lokalbankschef med lokalvårdare.
Där sitter jag nu med mina tankar när dagens chefer entusiastiskt pratar om nya grepp. Så har jag också stått en gång i tiden och tyckt att de som varit med länge i banken var lite tröga och inte hängde med i svängarna. Allt har sin tid!