Storebror ser dig

Förra veckan åkte jag till Birgitta i Västerlanda. Jag hade lagt in det i kalendern. När jag vaknade på morgonen kom ett meddelande som löd. Inga problem att åka till Birgitta i Västerlanda då det är lite trafik på E45. Det beräknas ta 36 minuter. Så paff jag blev av detta meddelande.

Jag har också googlat efter hotell i Lissabon  Helt plötsligt blir jag översvämmad av erbjudande och ett av meddelande löd. En av dina kontakter Ingrid Jessen har besökt Lissabon nyligen. 

Vilka elektroniska motorvägar vi verkar lämna efter oss. Bäst att sköta sig. 

Dramatik bland sopor

Jag går till sopcontainrarna med min påse förpackningar. Så mycket det blir varje vecka! Jag har med mig fyra pantflaskor. Det brukar ofta vara folk som letar i containrarna efter dessa flaskor så jag ställer dem vid sidan om som jag brukar. Strax efter jag påbörjat min sortering svänger en svart stor volvo in framför återvinningsstationen. Jag ser också i ögonvrån hur en man kommer farande i sin rullstol mot containrarna. Mannen i Volvon öppnar hastigt dörren och försvinner in mellan containrarna. Mannen i rullstol far också in vid den yttersta. Så är bägge borta. Jag går fram och ser att mina flaskor är borta. Så kommer volvomannen snabbt smygande vid den yttersta containern på andra sidan med mina flaskor i handen. Tog du dem säger jag förvånat. Ja det gjorde jag säger han. Jag hade tänkt att en av de som går här och letar skulle få dem och inte en herre i Volvo säger jag. Han tittar lite skamset och säger sedan att han skall ge dem till tiggaren vid Lidl. Samtidigt kommer mannen i rullstol fram bland containrarna. Han kan vara romsk och han tittar längtansfullt på mina flaskor. Den där mannen kunde väl få flaskorna säger jag. Nej säger volvomannen och far iväg. Jag tittar beklagande på den romske mannen som ler mot mig och lyfter på axlarna i en uppgiven gest. 

Intressant möte

Min bror Lasse ringde och sa att en av hans bekanta hade lite röjningsjobb och undrade om jag kanske visste någon flykting som ville ha jobb. Så stod jag i andra ändan av Gravlången och hälsade på min gamla klasskamrat Erney. Vi hade inte setts på 57 år då vi började första klass. Jag var då lite förtjust i Erney och har fortfarande kvar min poesibok där han skrivit. -Kom och köp lotter högsta vinsten är Österbergs dotter. Vilken lycka när detta hände. Erney försvann snart från vår klass och skola då han flyttades direkt till tredje klass. Sedan har jag inget minne av att jag träffat honom.
Jag berättar att jag sålt min sommarstuga i norra Gravlången förra året. Att jag bor i en lägenhet i Vänersborg och att mycket av min tid går åt till orientering och ideella engagemang. Själv bor han tydligen i en urflott villa i Långedrag med utsikt över havet och hamninloppet. Uppe i Gravlången har han sin sommarstuga och har även köpt på sig flera fastigheter med skog och tillhörande hus. Han visar oss runt i skogen och de små smultronställena han fixat till vid sjökanten. Vi är födda på samma dag. Jag vet det för min bror var bjuden på hans 50-års kalas som krockade med min fest. Han jobbar fortfarande som kirurg uppe i Trondheim.
Så står vi där med våra olika liv. Han kan inte förstå att jag sålde min stuga. Den gjorde väl inte ont att ha den även om du inte behöver den just nu säger han. En tanke far genom mitt huvud att jag inte vill vara ägd av tingen. Detta är inget jag säger då jag känner att detta inte är hans filosofi. Jag kan inte fatta att han skaffar allt detta. När skall han hinna njuta av det? Vilken tur att jag är gift med Lasse som har samma synsätt på livet och vad som är viktigt. Jag tror både Erney och jag kände att vi inte vi inte har samma mål i livet.