Reklam.

På 70 talet gick diskussionerna varma kring att ”sälja sig” genom att bära reklam för olika företag. Det veks undan loggor på nummerlappar etc. Redan Jonas och Martin hade svårt att förstå detta när de var unga. Det ser fattigt ut utan reklam på tävlingsdräkten!
Så kollar jag in vad som köps på GeKås i samband med att vi är i Ullared för att orientera. Gabriel har köpt ett telefonfodral med ett stort Addidasmärke på. Vad kostade det frågade jag. 170 kr. Men det var väl inte billigt? Det är ett fint märke fick jag till svar.

Avskyvärd person

Mor har hamnat på sjukhus efter en”tia” lätt stroke. Gurjeet frågar om han kan hänga med på besök. Mor blir glad att se oss och tycker det är så roligt att Gurjeet är med. Kortleken kommer fram när vi sitter på uteplatsen. Skratt och spel. Så kommer ytterligare en person ut på terrassen. Hon bjuds in att vara med och spela.  Detta är ingen trevlig kvinna. Hon sprider misstämning.  Efteråt i bilen hemåt säger Gurjeet att han upplevde det så hemskt kring denna kvinna. Ändå sa hon inget direkt förutom några otrevliga kommentarer kring personalen. Vid nästa besök hos mor säger hon följande: Vilken tur att kvinnan som var med vid kortspelet inte blev min rumsgranne. Hon var så hemsk. När ni gått igår sa hon att invandrarpacket kommer hit och skall ha alla rättigheter och sedan stjäl de utnyttjar systemen på alla sätt. Hur kan hon säga så om våran Gurjeet.
Än en gång tänker jag stackars de som är beroende av sådana här personer. Fy att möta dem. Jag känner sådant obehag. Då kan vi tänka vad Gurjeet känner. 

Iakttagelse

Har precis lyssnat på Anders Hansens sommarprat i P1. Han tar upp mina gamla käpphästar som vikten av motion och sömn för att leva ett friskare och längre liv. Han pratar också om ensamhet som bereder ut sig.
Så slår jag upp GP och tittar lite på dödsannonser. Av de 12 annonser som var på denna sida står det att begravningsakten äger rum enskilt med de närmaste på 10 av dem. Alltså ingen inbjudan till eventuella grannar, vänner eller gamla bekanta. Varför är det så? Det kanske beror på att många är så gamla att alla eventuella vänner är döda? Jag tycker inte om den känslan jag får när jag ser detta. Döden är en del av livet. Det kanske finns någon i den dödes liv som också behöver den här avskedsstunden. Jag tycker det verkar så utestängande när man gör så. Ensamt.