På planet till Tirana hamnar jag bredvid en man i 50-årsåldern. Han är en av alla de som lämnade landet när kommunismen föll. Han pratar med mig på tyska, ett språk som jag halvhjärtat läste 6 år i skolan men egentligen aldrig praktiserat. Har också reflekterat över hur sällan jag hör tyska på TV. Men vi konverserar knackigt vidare och orden kommer! Ibland glömda och då försöker jag beskriva och när han föreslår ett ord kommer jag ihåg. Mannen är kock och har köpt en lägenhet i ett semesterboende som han visar mig stolt på sin telefon.
På planet hem från Tirana hamnar jag jämte en ung kille som jobbar som sköterska på ett sjukhus i Frankrike. Tyskan går lättare och lättare och jag är förvånad. Intressant att höra om denne fine pojk som drömmer om att komma till Sverige då han har en kusin i Stockholm. Han vet att vi saknar personal och har försökt men vet att det inte går då Albanien inte är ett EU land. Han vet också att det är ett krav att kunna svenska. Han berättar om sin familj i Albanien. Han har föräldrar och två syskon. Jag frågar om han skickar pengar till dem. Ja säger han. Många i Albanien klarar sig inte utan ekonomiskt bistånd från oss i utlandet.
Så underbart att kunna prata med dessa personer om än mycket torftigt. Så viktigt att lära språk i unga år. Har försökt med spanska på äldre dar men det går inte. Så återkommer jag än en gång till samerna. De slåss för att lära sig samiska i skolan för att förstå sina rötter. Ett språk som pratas av så få. Vore det inte mycket bättre de lärde sig främmande språk så de kan förstå världen istället?
På planet hem från Tirana hamnar jag jämte en ung kille som jobbar som sköterska på ett sjukhus i Frankrike. Tyskan går lättare och lättare och jag är förvånad. Intressant att höra om denne fine pojk som drömmer om att komma till Sverige då han har en kusin i Stockholm. Han vet att vi saknar personal och har försökt men vet att det inte går då Albanien inte är ett EU land. Han vet också att det är ett krav att kunna svenska. Han berättar om sin familj i Albanien. Han har föräldrar och två syskon. Jag frågar om han skickar pengar till dem. Ja säger han. Många i Albanien klarar sig inte utan ekonomiskt bistånd från oss i utlandet.
Så underbart att kunna prata med dessa personer om än mycket torftigt. Så viktigt att lära språk i unga år. Har försökt med spanska på äldre dar men det går inte. Så återkommer jag än en gång till samerna. De slåss för att lära sig samiska i skolan för att förstå sina rötter. Ett språk som pratas av så få. Vore det inte mycket bättre de lärde sig främmande språk så de kan förstå världen istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar