Ett minne

För cirka 40 år sedan jobbade jag som bankkassör i Lilla Edet. Vi tog emot pryoelver från skolans 8 de klass. Jag har alltid tyckt att det är så roligt att handleda unga människor. Jag skulle nog blivit lärare egentligen. Vi var en mycket populär plats att prya på fick vi höra från skolans representanter. En av veckorna fick vi en piercad punktjej till oss. Jag minns min förvåning över att skolan givit oss denna tjej. De brukade se till att sortera bland de sökande. Mitt första minne av henne var att hon satt och hängde håglöst vid fikabordet. Svarade lite uppnosigt. Men jag ”hittade” henne och när veckan väl var över var det en helt annan tjej jag hade vid min sida. Hon var intelligent märkte jag. Jag sa då till henne att hon inte fick kasta bort sina skolår och jag ville att hon skulle komma och visa sina betyg för mig när hon gick ur nian.
Men detta hade fallit ur mitt minne då jag hade så mycket runt omkring mig. Så när hon stod framför mig en junidag och sa. Jag skulle ju visa mina betyg kom jag inte ihåg tjejen. Hon var så annorlunda och jag var stressad av jobb. Så bra sa jag och först efteråt förstod jag att det var punktjejen som kommit tillbaka. Jag är så ledsen över att jag inte tog tillvara detta möte och undrar så hur det gått för tjejen. Ofta har jag tänkt på henne och hur viktigt det är att man träffar rätt personer längs vägen när man växer upp.