Min trappuppgång

Jag bor verkligen i en internationell trappuppgång. Mitt emot oss bor en Syrisk familj. Under oss bor ett Bosniskt par. De flydde från kriget i Bosnien när det begav sig. Mitt emot dem bor en svensk liten familj. På första våningen bor en kvinna med barn från Thailand. Så har vi den tredje stora lägenheten som precis fått nya hyresgäster. Jag frågade kvinnan från Bosnien om hon träffat dem. De är Somalier säger hon. Jag vet inte vilka av de jag mött som bor där men det verkar vara många fortsätter hon. Det har varit underliga matdofter i trappan och jag minns Aziz från Syrien som jag träffade på flyktinganläggningen på Restad gård. De var fyra i rummet som han bodde i varav två kom från Somalia. De hade kök i rummet. Hans säng stod en meter från spisen. Alla möjliga tider kokar de mat länge! Komage eller vad det är. Det stinker fruktansvärt beklagade han sig. Jag skrattade gott åt hans beskrivningar.
Så möter jag tre Somaliska kvinnor i trappan. Våra nya grannar säger jag och sträcker fram handen för hälsning. En  av kvinnorna trasslar ut en hand ur sina skynken. Pratar bara lite svenska säger hon. Lasse är med. Han vet att det inte är någon idé att sträcka ut sin hand. De tar inte karlar i hand har han lärt sig sedan sitt engagemang på Restad.
Undras om jag kommer att kunna lära känna någon av dessa kvinnor någon gång. Skulle vara så spännande att få en inblick i detta skynkbärande folks tankar om sitt nya liv i Sverige.