Simning

När vi sitter så där så gott vid Vänerns strand efter bad kommer en kvinna i 30-40 års åldern och klär på en hel våtdräkt. Hon badade nog i förra veckan när det var så där iskallt tänker jag. Nu har det varit pålandsvind och vattnet är skönt om än  uppfriskande. Så sätter hon på en orange ”uppblåst påse” som flyter på vattenytan när hon simmar iväg. Det ser proffsigt ut men hon simmar så sakta. Inte fortare än mig och det vill verkligen säga sakta. Jag och Lasse tittar frågande på varandra. När vi skall cykla iväg kan jag inte låta bli att fråga mannen som jag förstår är hennes sällskap vad detta är. Han är mycket trevlig och förklarar gärna att hon gillar att simma i öppet vatten. Hon vill gärna simma över nya sjöar och vattendrag var vi än är säger han. ”Flytetyget” har många funktioner. Dels kan han lättare se var hon är och dels är hon synlig för båtar. Hon har även en telefon och lite pengar förvarade i den ifall hon blir strandsatt någonstans. Den kan även fungera som livboj om hon blir trött. När vi går iväg påminner Lasse mig om att vi sett den här typen av påsar i Italien. Jag drar mig till minnes detta men då var det killar som man såg var mycket duktiga simmare och de låg och  tränade i havet bland båtar. Än en gång känner jag mig så fascinerad över hur olika vi människor är. Jag känner väldigt många som aldrig i livet skulle ta på sig allt det där för att simma bland folk. Jag funderar lite om det är något för mig men jag tror aldrig att Lasse tålmodigt skulle vänta på olika stränder för att jag skulle korsa olika sjöar. Och ha med sig alla dessa grejer!