Ta i hand

Jag sträcker ut min hand till mannen jag möter i trappan som hälsning. Han tar den inte. Jag känner mig faktiskt kränkt. Om jag besökt hans land skulle jag naturligtvis inte förväntat mig att han skulle tagit min hand utan jag hade lagt min hand mot bröstet som de gör. Men nu är vi i vår trappuppgång! Nu kan jag ju bara strunta i detta men jag vill ha ett samhälle där vi integreras med varandra. Då måste vi börja i det lilla. Det är faktiskt så att han får ändra sig. Jag hör sägas att det står ingenstans i koranen att handhälsning med motsatta könet ger biljett till helvetet.
Så när jag läser i tidningen att ett företag avbrutit intervjun med en kvinna som vägrar ta i hand och då döms till 40.000 i böter kan det väl inte vara sant?
Vad leder detta till? Jag skulle aldrig anställt någon som inte tar alla i hand. Då hade jag kunnat förlora kunder. För att slippa denna olägenhet i interjusituationen hade jag sett till att alla sökande skickat in foton. Bär någon slöja blir det inte aktuellt med intervjun. Tänk då så många som exkluderas. För de flesta tar i hand. Jag minns de Afganska systrarna jag hjälpte en hel del. De var inte vana att ta män i hand vid hälsning. Skall ni lyckas i Sverige får ni lära er det förklarade jag. De fick träna på Lasse! Klart det kändes ovant men det gick bra. De allra flesta tar mig i hand fast jag ser att det inte är ett naturligt beteende för en del.
Och den som tror att våra nya svenskar inte har rasistiska beteenden vet inte mycket. Jag har stött på många utlänningar som pratar så nedsättande om anda folkgrupper.
Viktigt att vi inte ”klumpar” ihop folk då alla är olika som individer oavsett var de kommer ifrån.