Symaskin

När vi flyttade för många år sedan försvann min symaskin! Min mor sydde mycket i sin dag och även jag sydde en del i unga år men jag gillade det inte egentligen och resultatet blev nog inte så bra. Så det blev inte så att jag införskaffade någon ny maskin utan tog med det som skulle lagas till min mor när maskinen försvann. En flykting som kom till Restad hade sytt en del och saknade symaskin. Jag bestämde mig då för att köpa en ny maskin och låta henne disponera den så länge hon var kvar här i Vänersborg. Vi gick till symaskinsaffären och där fanns  en ny modell som skulle introduceras på marknaden till ett mycket fördelaktigt pris. Det var en del nya funktioner däribland hur man trär nålen. Efter ett år var det dags för flyktingen som fått uppehållstillstånd att kommunplaceras. Jag fick tillbaka min symaskin. Det var bra för min mors hade tjänat ut och det är ju alltid saker som skall lagas. MEN vilket motstånd jag mötte i mig själv att sätta mig ner och lära mig hur den fungerar. Instruktionsbok på nätet med alla detaljer. Nu fanns det på min bucketlist som en riktig ”surdeg”. Ett minne från min arbetstid flaschade förbi. Där fanns det ”surdegar” ibland. I min egen korg men också bland anställda. Tråkiga utredningar, ärende man inte riktigt visste hur man skulle hantera osv. Det kom alltid något emellan och man hade inte tid. Också den sköna känslan när en surdeg var avklarad.
Så gjorde jag en lång reva i mina nya orienteringsbyxor och surdegen bara jäste. Suck. Men nu är det gjort. Jag har satt in en ny rulle, trätt nålen och lagat mina byxor. Så skönt.  Jag väntar med att lära mig fler funktioner tills jag behöver dem. Så gott att korta bucketlistan.

Klokord från min gamla anteckningsbok
Optimisten sadlar livet och rider iväg.