Flyktingar

På min Facebooksida dyker det upp ”minnen” då och då. Eftersom jag använde FB för att beskriva mitt ”jobb” med flyktingar så får jag på detta vis påminnelse om mitt stora engagemang under ett par år. Så mycket jag lärde mig. Jag blir också påmind om många människor jag träffat. Flera har jag kontakt med via Instagram och jag ser dem på Facebook. En del undrar jag var de tagit vägen. Några är jag mer engagerad i fortfarande. Ayha är en av de jag hjälper med svenska språket. Hon kom hit som anhöriginvandrare och har tillsammans med sina döttrar bara varit här två år. Hon jobbade som översättare i Damaskus och har språket som bas. Hennes privata situation gör att hon studerar på distans. Hon klarade snabbt  av SFI och läser nu svenska som andraspråk. Hon är mycket flitig och ambitiös och har bett mig hjälpa henne med lite tankar och diskussioner. Jag har tidigare hört att många har stora problem med SAS (Svenska som andra språk). Det förstår jag. Jag är mycket frågande om detta är rätt sätt att lära sig svenska för de som inte är intresserade av språk.
För Ayha är det naturligtvis intressant och hon frågar mig om hur man tekniskt skall göra med adjektiv osv. Jag har ingen aning säger jag. Jag bara vet vad som  låter rätt. Här får jag vara med om att diskutera skillnaden i två korta texter skrivna av August Strindberg och Agnes von Krusenstjerna på gammelsvenska. För mig mycket intressant. Hon skall läsa ”Populärmusik från Vittula” och recensera texten. Hon skall se filmer och göra muntliga framställningar. Hon skall analysera olika texter ur olika perspektiv. Mycket intressant tycker jag och lär mig mycket men...  hur många svenskar klarar detta?  Det här verkar inte klokt. Nu har ju Ayha varit här mycket kort tid men betänk hennes förkunskaper. Jag ifrågasätter om detta är rätt väg att lära sig ett språk på för gemene man. Nu ställer jag mig frågan om jag skall undersöka det här lite mer. För det här verkar inte klokt.