Bibliotekarier

När jag frågar olika bibliotekarier om de läst den eller den boken får jag ofta ett nekande svar. Märkligt att de inte verkar läsa mer populärlitteratur. De verkar bara intresserade av klassiker. Nu vet jag inte hur det är men för ett antal år sedan var det rynk på näsan åt att lyssna på böcker av många i den här yrkesgruppen. Nej en bok skall läsas om man har möjlighet fick jag höra när jag frågade efter ljudböcker. De verkar så stränga! Min far var ju dålig och fick därför möjlighet att låna talböcker. När jag fraktade dessa böcker passade jag på att ”tjuvlyssna”.  På så vis har jag lyssnat på böcker långt före det blev så populärt med ljudböcker. Jag har alltså lite fördomar när det gäller bibliotekarier.
Så slarvade jag bort en biblioteksbok på min resa till Andorra.  Oförsvarligt slarv! Med bävan i bröstet skall jag nu vända mig till en bibliotikarie. Jaha säger mannen och knappar en stund på sin dator. Då var det klart. Men skall jag inte betala något säger jag. Vi fixar det säger han och ger mig en vänlig nick. Där stod jag med fördomar på skam. Samtidigt vill jag göra rätt för mig. Detta är skattepengar och för mig är bibliotek en oerhört viktig inrättning som bara måste få finnas kvar. Jag kan dock förstå mannen. Det är med all säkerhet ett stort svinn på våra bibliotek och jag är en flitig användare som alltid lämnar igen mina böcker på rätt tid osv. Det kändes dock inte rätt att inte betala något. Konstigt detta med känslor.