Vi är i Norge och skall hyra utrustning inför vår fjällvecka. Jag skall bara hyra skidor eftersom jag äger ett par pjäxor. Registrering på datorn och sedan går jag direkt till skiddisken medan de andra provar ut pjäxor. Snabbt kommer jag fram och expedieras av en mycket trevlig kille. Jag säger något om att mina tidigare 15 år gamla pjäxor gick sönder förra året och att jag köpt nya. Ett kort samtal uppstår medan han jobbar effektivt. Så trevlig han var! Jag känner mig rent upplyft när jag går därifrån. Efter en stund samlas vi alla utanför butiken och konstaterar att vi har samma känsla av att blivit så väl bemötta. Glada. Hur kan ett kort ”affärsmöte” få oss att känna så här?
Lena och jag diskuterar detta efteråt. Vi mötte ju inte samma person men alla fick samma känsla. Vår analys: Personerna som jobbar här trivs med varandra och säkert med sin chef. De ser verkligen kunden de har framför sig och vill göra det bästa för just denne person. De jobbar mycket effektivt och kunden upplever inte att de slösar med tiden som man ibland känner när man möts av övertrevliga personer.
Tänk att jag skriver dessa rader några dagar efter jag kommit hem om ett mycket kort möte i en butik. Tänk med vilka små medel man kan få andra människor att känna sig glada! Jag drar mig till minnes att jag under en period under mitt liv hade som utmaning att le mot en främmande människa och få ett leende tillbaka. Något att ta upp på nytt kanske.
Lena och jag diskuterar detta efteråt. Vi mötte ju inte samma person men alla fick samma känsla. Vår analys: Personerna som jobbar här trivs med varandra och säkert med sin chef. De ser verkligen kunden de har framför sig och vill göra det bästa för just denne person. De jobbar mycket effektivt och kunden upplever inte att de slösar med tiden som man ibland känner när man möts av övertrevliga personer.
Tänk att jag skriver dessa rader några dagar efter jag kommit hem om ett mycket kort möte i en butik. Tänk med vilka små medel man kan få andra människor att känna sig glada! Jag drar mig till minnes att jag under en period under mitt liv hade som utmaning att le mot en främmande människa och få ett leende tillbaka. Något att ta upp på nytt kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar