Veteranorienterare

Varannan torsdag anordnar Göteborgskretsen veteranorientering. Det har fått till följd att vår bil har farit många mil för att delta i orientering med ett hundratal andra entusiaster ett par gånger. Ni är tokiga säger Jonas när han ser oss i bilen på väg tillbaka. Orienterare är ett ihärdigt släkte. Följande konverseration utspelade sig idag på promenaden från duscharna till fikarummet. Jag (J) fick sällskap med en ärrad man (M) som jag inte känner.
J: Det var en trevlig bana idag
M: Ja, men jag har så svårt att springa då jag fått hälsporre
J: ojdå men det är väl inte första gången i livet du har detta?
M: Jo det är det. Det började i september lite lätt men för två veckor sedan var det nästan borta så jag la på en extra kilometer på träningen för att ta igen det jag tappat men det blev värre. Nu gör det helvetiskt ont efter dagens lopp.
J: Får jag fråga hur gammal du är.
M: Javisst Jag fyllde 80 förra året
Skratt
J: Då måste jag fråga hur långt du tränar
M: Jag har en runda på 4.2 km som jag då förlängde med 1 km!
Ännu mer skratt och rusk på huvudet från min sida. Mannen sa då att det inte alls går fort när han springer längre. Jag vet inte vad det är med mig....

Han är ju dock inte den förste jag träffar som inte förstår varför de inte hänger med och orkar som förr....