Den varmaste dagen

Jag läser i tidningen att ingen nu levande människa har upplevt en varmare dag. Denna dag tillbringar jag på cykel mellan Vänersborg och Ucklum. Jag möter asfalt som kokar! Det är många bilar längs vår färd. Tänker att våra vägar inte är byggda för att bilar skall samsas med cyklister. När nu statliga bidrag ges för att snabba elcyklar skall öka blir det ännu farligare bland bilar. .
Vi kommer fram till vårt B&B. En ombyggd mangårdsbyggnad. Mysigt lantlig. Vi har köpt med mat och cyklar ner till sjön där vi möts av vassruggar. Vi hittar dock en plats att sitta på och får en sådär ljuvlig alldeles tyst kväll utan mobiltelefoner och mygg! Visst blev det härligt ändå även om badet fick anstå. Dyiga vassbottnar i fisljummet vatten passar inte en Vänerbadare.

Simning

När vi sitter så där så gott vid Vänerns strand efter bad kommer en kvinna i 30-40 års åldern och klär på en hel våtdräkt. Hon badade nog i förra veckan när det var så där iskallt tänker jag. Nu har det varit pålandsvind och vattnet är skönt om än  uppfriskande. Så sätter hon på en orange ”uppblåst påse” som flyter på vattenytan när hon simmar iväg. Det ser proffsigt ut men hon simmar så sakta. Inte fortare än mig och det vill verkligen säga sakta. Jag och Lasse tittar frågande på varandra. När vi skall cykla iväg kan jag inte låta bli att fråga mannen som jag förstår är hennes sällskap vad detta är. Han är mycket trevlig och förklarar gärna att hon gillar att simma i öppet vatten. Hon vill gärna simma över nya sjöar och vattendrag var vi än är säger han. ”Flytetyget” har många funktioner. Dels kan han lättare se var hon är och dels är hon synlig för båtar. Hon har även en telefon och lite pengar förvarade i den ifall hon blir strandsatt någonstans. Den kan även fungera som livboj om hon blir trött. När vi går iväg påminner Lasse mig om att vi sett den här typen av påsar i Italien. Jag drar mig till minnes detta men då var det killar som man såg var mycket duktiga simmare och de låg och  tränade i havet bland båtar. Än en gång känner jag mig så fascinerad över hur olika vi människor är. Jag känner väldigt många som aldrig i livet skulle ta på sig allt det där för att simma bland folk. Jag funderar lite om det är något för mig men jag tror aldrig att Lasse tålmodigt skulle vänta på olika stränder för att jag skulle korsa olika sjöar. Och ha med sig alla dessa grejer!

Anders Lind

När jag ställer cykeln för kvällsdopp på Jakoben står det en man där. Så fint det är här i Vänersborg säger han. Han pratar blekingska och jag får reda på att han kommer från Olofström. Han berättar att han kommit till Vänersborg för att delta i en karaoketävling hos Bert på Ursands camping. Han gick vidare till finalen som är på tisdag och blir därför kvar en vecka i Vänersborg. Han frågar vidare om jag känner igen honom från Talang. Han var tomte där och sjöng en sång han gjort själv. Han börjar tralla på sången. Jag har sett talang några gånger men denna tomte kommer jag inte ihåg. Han skulle verkligen vilja vinna för då får han spela in en egen skiva i Berts studio. Jag önskar honom lycka till och beklagar att jag inte är i Vänersborg på tisdag så jag kunde åka dit och heja på honom!

Lots

Vid dagens cykeltur blev det rött ljus på Dalbobron. En stor båt skulle passera. Jag ser att en liten lotsbåt lämnar kajen strax efter båten passerat halvvägs mot bron. Jag har alltid funderat på hur detta med lots fungerar. Idag vet jag mer. En annan cyklist precis bakom mig på bron förklarar på bred trollhättska följande för sin cykelkompis. -Ser du den lilla lotsbåten? Han skall hämta upp lotsen som funnits på båten från Göteborg och köra honom tillbaka. Båtarna måste alltid ha en lots i älven sedan  på Vänern klarar de sig sedan själva- . Tänk så mycket som skall till för dessa båtar på älven. Lotsar och små lotsbåtar som fraktar lotsen. Helt konstigt låter det i mina öron med all radarutrustningar som finns nuförtiden Kan detta verkligen löna sig? 

Allt beror på

Idag har jag badat vid hindens rev. Det var ett varmt bad. Detta är ju Vänern. Så orättvist mot denna sjö att säga att den är kall. Allt beror ju på var man är och hur vindarna blåser. Precis som livet!

Kalla Vänern

Kraftig sydlig blåst ger frånlandsvind. Då märker man vilken kall sjö Vänern är. Det var nog årets kallaste bad jag mötte igår. I maj, när det var varmt,  blåste det nordan då var det ingen plåga att gå i vattnet. 

Möte på Stenabåt,

Vi cyklar ombord på Stena färjan först av alla. Det innebär att vi kan välja sittplats. Det ser lite nytt ut och längst bak möts vi av en ”djungelbar”. Där finns sex fåtöljer vända mot akterns stora fönsterparti. Två är lediga. Vilken fin plats vi fick nu. Bredvid mig sitter ett ungt par. Jag kommer i samspråk med kvinnan som är i 25-30 års åldern. Hon berättar att hon åker Stenabåtarna väldigt ofta och att dessa platser är nya. De rusade hit för att få två stolar. Jag måste naturligtvis fråga varför hon åker så ofta och får reda på att hon tillhör en fiskarfamilj. Deras båtar går nu under danskt flagg eftersom Sverige har så mycket krångliga regler med fiskekvoter etc. De har nu kontor i Fredrikshamn och hon har även sommarstuga i Skagen. Det visar sig att hon tillhör en kyrklig församling. Nyfiken som jag är frågar jag vidare. Allianskyrkan är hennes hemvist. ( Jag läser om Allianskyrkan på nätet. Den är sprungen ur väckelserörelse med Jönköping som huvudort. På 1800talet var det förbjudet med gudtjänster utanför kyrkan och många blev förföljda)/Hon berättar om sitt stora modeintresserad och visar mig poddradio hon lyssnar på. Mode och unga ”innemänniskor” i Los Angeles är några. Intressant möte. 

Segling

Seglare

Det är inte sä många svenskar som känner till Läsö. De flesta som åker hit gör det genom segelbåt. Det är därför  inte konstigt att de män som slår sig ner vid vårt bord på restaurangen svarar ja när jag frågar om de seglat hit. De kommer närmast från Skagen där det var så trångt i hamnen. Åtta båtar låg förtöjda utanpå varandra. Det är mycket logistik när båtar skall iväg på morgonen. Det var något bättre här på Läsö bara fem sida vid sida. Det är svårt att hitta en egen vik. Så mycket båtar. Jag och Lasse förstår inte tjusningen med båtliv och är så glada att vår sport är orientering. Speciellt på en ö som Läsö där man lätt förflyttar sig med cykel till etapperna. 

Fiskedamm

Vi sitter på färjan till Fredrikshamn och hör ett meddelande i högtalaren. 'Du som vill ha dina pengar tillbaka från fiskedammen kan bege dig till informationen.' Ett antal gånger upprepas meddelandet. Lasse och jag tittar på varandra och uttrycker med förvåning Vad kan ha hänt vid fiskedamm som föranleder detta utrop. Var fångsten för dålig? Vem kräver pengar tillbaka?  Vi letar i vår minnesbank efter personer vi mött på vår livsresa som kan göra detta. De finns! Vi får väl aldrig reda på vad som hänt.  Ingen större sak men visst blir man nyfiken. 

Nytt pass

Mitt pass börjar gå ut. Jag hör på radion om väldiga kötider hos polisen. De har infört ett nytt bokn8ngsystem och  på vissa platser finns inga tider på sex veckor andra platser har något kortare väntetid. På mitt närmaste passkontor i Trollhättan kan jag inte boka tid. Det är drop in. Så beväpnade med tålamod och ljudböcker cyklar jag och Lasse till grannstaden. Lasse sätter sig tillrätta utanför på en bänk i solen medan jag går in. Ingen kötid och jag möts av en otroligt trevlig och effektiv person. 11 minuter senare är det klart och vi kan cykla vidare. Två dagar senare får jag ett sms att jag kan hämta mitt nya pass! Än en gång konstaterar jag att den verklighet jag får förmedlad av nyheterna inte stämmer. 

Äldrevård

Pratar med Britta i samband att vi duschar efter en av etapperna i Hallands 3-dagars. Hon berättar att hennes mor nu finns på ”ålderdomshem”.  Tillsammans konstaterar vi att vi är nöjda med den vård vi möter för våra mödrar. Min mor bor hemma och vi syskon hjälper henne så att hon har mat i kylskåp och frys, städat osv. Två gånger i veckan åker hon till Gläntan. Där möter hon Annika och Anneli som tar hand en grupp åldringar på ett fantastisk sätt. I olika media läser och hör jag om de stackars pensionärerna som vanvårdas på olika sätt. Min mor har varit hemma med barn och bondmora i många år. Hennes pension tillhör de lägsta men hon har bostadsbidrag och den räcker gott till hennes behov. Taxi hämtar henne till Gläntan och för detta betalar hon endast för maten när hon är där. Hon har gratis läkarbesök. Så bra det är!!

Avgift

Vi hade utländska valutor på banken. 12 olika valutor plus att folk kom och växlade in udda valörer. Vilket jobb att ha koll på alla dessa valutor. Beställa så att vi hade rätt summor. De kom i rekommenderade brev. Är utländska valutan avstämd? var en mening som susade i lokalen vid stängningsdags. Suck om det inte var gjort. Det kunde ta tid.
Så mötte jag kunder som köpt dyra semesterresor. Jag skall väl inte behöva betala avgift jag är ju kund i banken var det mer än en kund som sa. Vem skall betala den då? Ni tjänar så mycket på mig så det skall jag inte behöva betala. Jag lärde mig att om jag sa till en del kunder att vi bjuder på avgiften så hade jag ofta inga problem med prutning med räntor. Det gäller att förstå de ologiska mekanismerna i folks handlande ( hänvisning till mitt förra mail). Det finns naturligtvis inget som är gratis. 

Ologiskt

Jag tycker att jag borde betalt något för biblioteksboken jag slarvade bort. Annat är det på mitt gym. Jag var inbokad på två kortpass bredvid varandra mitt på dagen. Inget jag egentligen behövde boka då beläggningen  är låg på dessa pass. Jag bokar för jag tänker att det är trevligt att visa intresse. Så blir det pass av Alvin och Lova och jag glömmer avboka. Lite senare får jag stopptecken med no show up när jag försöker boka. Vad händer nu frågar jag Erik som också är platsansvarig för gymmet. Tyvärr du har tre no show ups och då kan du inte vara med på några pass. Hur lång tid då frågar jag. sex månader är svaret. Du har möjlighet att betala 120:- för att nollställa. Nu är det så här säger jag att jag skulle inte tveka ett ögonblick att betala om det varit fullbokat på passen och någon inte kunnat vara med men jag vet att på det ena passet var det halvfullt och det andra var det bara tre personer med. Lasse var ju där. Tyvärr säger Erik. Aldrig i livet att jag tänker betala!
Jag börjar titta på andra gym. Närt jag gick med i STC det kostade 199:- i månaden detta verkar vara ett pris för all framtid! Då  jag kan gå på vilket STC gym som helst. Det är svårt att hitta något som är lika bra. Friskis och Svettis finns med pensionärspris. Lasse tycker det är synd att jag/vi skulle lämna STC. Jag går till Erik och pratar om uppsägning. Jag har också hört att man kan göra uppehåll säger jag. Två månader säger han och det kostar 100:- . Då vill jag ha tre säger jag. Ok säger han. Behöver då inte betala 597-100=497 under sommarmånader som jag ändå inte har större behov av att nyttja.
Räknar med att vi kan fixa till no show up i augusti. I det här fallet har vi bara förlorare. För mig är det väl inget att betala de 120:- och lägga energin på annat..Om inte detta hänt hade jag inte gjort uppehåll och på så vis har STC förlorat intäkter. Funderar en del kring mekanismen kring detta. Här handlar det inte om logik det är någon slags obeskrivlig känsla inblandad. Människan fungerar på detta konstiga sätt i stort och smått. Många konflikter tror jag bottnar i någon ologisk känsla. Tänk vad viktigt när man är chef/statschef att ha fingertoppskänsla. Som Erik här kunde ha sagt. Jag fixar så du kan gå på pass denna gång eftersom det var låg beläggning men det är en engångsföreteelse. Detta skriver jag samtidigt som jag förstår Erik. Han är naturligtvis så trött på folk som inte dyker upp på bokade pass och har bestämt sig för att vara stenhård. Men jag kommer bara inte att betala hur ologiskt jag än är. I nästa inlägg kommer jag att beskriva en annan liknande diskussion kring småpengar och logik.

Bibliotekarier

När jag frågar olika bibliotekarier om de läst den eller den boken får jag ofta ett nekande svar. Märkligt att de inte verkar läsa mer populärlitteratur. De verkar bara intresserade av klassiker. Nu vet jag inte hur det är men för ett antal år sedan var det rynk på näsan åt att lyssna på böcker av många i den här yrkesgruppen. Nej en bok skall läsas om man har möjlighet fick jag höra när jag frågade efter ljudböcker. De verkar så stränga! Min far var ju dålig och fick därför möjlighet att låna talböcker. När jag fraktade dessa böcker passade jag på att ”tjuvlyssna”.  På så vis har jag lyssnat på böcker långt före det blev så populärt med ljudböcker. Jag har alltså lite fördomar när det gäller bibliotekarier.
Så slarvade jag bort en biblioteksbok på min resa till Andorra.  Oförsvarligt slarv! Med bävan i bröstet skall jag nu vända mig till en bibliotikarie. Jaha säger mannen och knappar en stund på sin dator. Då var det klart. Men skall jag inte betala något säger jag. Vi fixar det säger han och ger mig en vänlig nick. Där stod jag med fördomar på skam. Samtidigt vill jag göra rätt för mig. Detta är skattepengar och för mig är bibliotek en oerhört viktig inrättning som bara måste få finnas kvar. Jag kan dock förstå mannen. Det är med all säkerhet ett stort svinn på våra bibliotek och jag är en flitig användare som alltid lämnar igen mina böcker på rätt tid osv. Det kändes dock inte rätt att inte betala något. Konstigt detta med känslor. 

Uteliggare

Jag befinner mig i TV och telefonaffären på gågatan i Vänersborg. Det finns en kund vid disken. Jag hör hur han pratar men inte vad de säger. Äntligen är de klara och Lasse går fram för att efterhöra om affären kan hjälpa oss. Mannen som fått hjälp står kvar med två telefoner av äldre modell. En är en liten, liten Nokiatelefon. Omsorgsfullt stoppar han ner dem båda i en stor stickad tumvante. Det var ett speciellt telefonfodral du har säger jag. Man måste vara rädd om sina grejer säger han. Mannen har mycket kläder på sig i värmen. Det ser ut som var ett tag sedan de var rena. Vidare har han några gamla plastkassar med grejer, dubbla glasögon och en stor mössa över ett långt tovigt hår. Lennart (expediten) är en vänlig och god man säger han. Det är viktigt med vänlighet fortsätter han. Två av busschaufförerna som kör buss är vänliga personer. Jag vill bara åka med dem då jag hör hur vänliga de är mot alla människor. Då blir jag glad. Ibland kör de till så konstiga ställen dit jag inte alls skall. Men det är kanske bra. Jag får se bygden. Det är viktigt med godhet säger han till avsked.
Det var ett märkligt möte!

Mark Levengod

Nu har sommarpratarna i P1 börjat. Tycker egentligen inte att det är samma ”sting” i dessa program som det var förr när de sändes direkt. De känns ofta likformigt redigerade. Det som är kul är att så många lyssnar på dem och man kan då diskutera programmen. Något som ofta inte annars kan göras idag med allt det utbud som finns.
Mark Levengod hade ett bra program sa min syster så det fick bli det programmet som blev upptakten på mitt lyssnande. Mark tror på Gud. Gud skapade alla människor och när han gjorde mig till den alltigenom superbög som jag är måste det varit på en lördagkväll för han blev säkert alldeles utmattat och  behövde en hel söndag att vila upp sig på. Han pratar vidare om hur mycket han fått ut i livet av att vara bög och avslutar med att han förstår att jag som lyssnare nu kan bli avundsjuk och skulle vilja bli bög men si det går inte. Man föds till detta och vissa är utvalda! Vidare pratar han om att man inte får gå omkring och uppleva sig som ett offer om man blivit illa behandlad. Det kommer inget gott ut av det. Bli arg ett tag men släpp det sedan. Min syster tar upp detta med offer. Jag träffar så många människor som upplever sig som offer och hur det förgiftar deras fortsatta liv säger hon.
Så viktigt att lyssna på andra människors upplevelser och liv för att vidga sina egna tankar. 

Ett minne

För cirka 40 år sedan jobbade jag som bankkassör i Lilla Edet. Vi tog emot pryoelver från skolans 8 de klass. Jag har alltid tyckt att det är så roligt att handleda unga människor. Jag skulle nog blivit lärare egentligen. Vi var en mycket populär plats att prya på fick vi höra från skolans representanter. En av veckorna fick vi en piercad punktjej till oss. Jag minns min förvåning över att skolan givit oss denna tjej. De brukade se till att sortera bland de sökande. Mitt första minne av henne var att hon satt och hängde håglöst vid fikabordet. Svarade lite uppnosigt. Men jag ”hittade” henne och när veckan väl var över var det en helt annan tjej jag hade vid min sida. Hon var intelligent märkte jag. Jag sa då till henne att hon inte fick kasta bort sina skolår och jag ville att hon skulle komma och visa sina betyg för mig när hon gick ur nian.
Men detta hade fallit ur mitt minne då jag hade så mycket runt omkring mig. Så när hon stod framför mig en junidag och sa. Jag skulle ju visa mina betyg kom jag inte ihåg tjejen. Hon var så annorlunda och jag var stressad av jobb. Så bra sa jag och först efteråt förstod jag att det var punktjejen som kommit tillbaka. Jag är så ledsen över att jag inte tog tillvara detta möte och undrar så hur det gått för tjejen. Ofta har jag tänkt på henne och hur viktigt det är att man träffar rätt personer längs vägen när man växer upp. 

Energi

Jag möter en av mina, i grunden positiva, vänner. Det är tungt nu säger han. Jag känner mig alldeles tom och svart. Är inte motiverad att göra någonting. Livet går vidare och jag är inte med. Vi pratar en lång stund. Belyser möjligheter. Jag lyssnar och så känns det som det vänder. Han är med på banan och börjar blicka framåt igen. Du ger mig energi säger han. Vi konstaterar att när han får energi från mig är det på intet sätt så att jag töms på energi. Jag får också ny energi. Det är som en positiv uppåtladdad spiral. Vi känner oss glada. Vi konstaterar vidare att en del människor tar energi. Att möta dessa när man känner sig nere kan vara rent farligt. Vi undrar om dessa människor som tar energi också tar från sig själva och det blir en nedåtgående kraft?  Så viktigt att omge sig med ”positivs energimänniskor”. Energislukarna blir ofta ensamma och allt tråkigare. Undras om det finns något sätt att vända dessa personer utan att själv dräneras på viktig livsenergi. 

Min trappuppgång

Jag bor verkligen i en internationell trappuppgång. Mitt emot oss bor en Syrisk familj. Under oss bor ett Bosniskt par. De flydde från kriget i Bosnien när det begav sig. Mitt emot dem bor en svensk liten familj. På första våningen bor en kvinna med barn från Thailand. Så har vi den tredje stora lägenheten som precis fått nya hyresgäster. Jag frågade kvinnan från Bosnien om hon träffat dem. De är Somalier säger hon. Jag vet inte vilka av de jag mött som bor där men det verkar vara många fortsätter hon. Det har varit underliga matdofter i trappan och jag minns Aziz från Syrien som jag träffade på flyktinganläggningen på Restad gård. De var fyra i rummet som han bodde i varav två kom från Somalia. De hade kök i rummet. Hans säng stod en meter från spisen. Alla möjliga tider kokar de mat länge! Komage eller vad det är. Det stinker fruktansvärt beklagade han sig. Jag skrattade gott åt hans beskrivningar.
Så möter jag tre Somaliska kvinnor i trappan. Våra nya grannar säger jag och sträcker fram handen för hälsning. En  av kvinnorna trasslar ut en hand ur sina skynken. Pratar bara lite svenska säger hon. Lasse är med. Han vet att det inte är någon idé att sträcka ut sin hand. De tar inte karlar i hand har han lärt sig sedan sitt engagemang på Restad.
Undras om jag kommer att kunna lära känna någon av dessa kvinnor någon gång. Skulle vara så spännande att få en inblick i detta skynkbärande folks tankar om sitt nya liv i Sverige. 

Andorra

Andorra är ett litet furstendöme i Pyrenéerna med 85000 invånare. Ett rikt välmående land där nästan alla hus är byggda i en mörk stenart och taken har speciella takpannor. Den stora inkomstkällan är turism och bankväsen. Fyra familjer med var sin bank styr landet. Många är de pengar som gömts undan av skumraskpersoner och andra personer med tvivelaktiga syften. Man försöker nu se till att denna verksamhet, från att vara helt ”svart” nu hamnat i en gråzon.
Stora liftsystem men också fina möjligheter till friåkning har gjort landet populärt bland skidfantaster.
Vandring är stort liksom cykling där allt från downhill, mountainbike och landsvägscykling utövas av allt från nybörjare till extremåkare.
Andorra är inte med i EU och det finns möjlighet att handla taxfree. Lägg därtill att det inte är någon skatt på cigaretter och sprit så förstår man varför köerna ringlar långa till stax innanför gränsen. Vår guide berättar att myndigheterna velat belägga cigaretter med skatt. Den mäktiga tobaksindustrin har då gjort ett motdrag. Alla bönder som odlar tobak ges bidrag direkt från tobaksbolagen. På våra resor till de olika vandringarna kunde vi därför se tobaksodlingar på massor av småplättar. Staten behöver inte betala några bidrag till bönderna men......
På vår vandring möttes vi av en fantastisk blomsterprakt i detta rena och storslagna landskap. Tänk vilka länder det finns på vår jord.